Oro (om blod, inte läsning för kräsmagade)

Idag är det RD 15. Jag har varit så nöjd över att allt har gått bra och jag har inte haft några negativa känningar alls... Igår på förmiddagen kom det en blödning :-s. PANIK! Jag blev sjukt ledsen och orolig och tänkte att nu är det väl kört. Igen. Tillbaka på noll efter en omtumlnade och spännande period som fått drömmen om ett barn att kännas nästan verklig. Det började som rosa-brunt på förmiddagen och vid lunch var det lite mer blod och sen, på eftermiddagen, var det bara brunt. Och på kvällen mörkbrunt. Idag har det också varit brunt, men inget färskt blod. Det är tydligen ett bra tecken. Jag har surfat och läst, funderat och grubblat, men det som är kvar är denna ständiga väntan. Jag gjorde till och med ett test och det visade negativt såklart (TD-5). Jag håller hoppet vid liv tills (om!) mensen kommer och ska testa igen på min riktiga testdag, dag 18 efter ET. Först då *vet* jag och kan ev gå vidare med allt. Det är ju som bekant att *inte veta* som är värst, annars kan man ju ställa in sig på det ena eller det andra.